
Halvfullt, eller?
Lite knepigt i helgen. Av lite olika anledningar. Men främst för att man inte riktigt har perspektiv på sin egen situation. Det är nyttigt att lyfta blicken och se sin tillvaro i ett vidare perspektiv än innefrån naveln.
Är det verkligen så att om allt inte är perfekt så är livet onormalt/konstig/inte som det ska vara? Eller är det kanske så att en normal ingrediens i livet är att hitta lösningar på problem som kommer och går…?
Jo, så är det nog. Tack, nu känns det bättre.

