Egen domän?

Funderar allvarligt på att skaffa mig en egen domän. Mest för att – i studiesyfte – kunna vidareutveckla bloggen ytterligare ett snäpp.

Nu är den stora frågan. Vilket domännamn skulle man skaffa sig? Ska det vara tungt och seriöst eller lättviktigt och larvigt?

Nåt att fundera på under kafferasten…

Vad skriver jag om – egentligen

Fick tipset av Anders på Twitter, om att låta Worldle skapa ett tagg-moln om allt jag skrivit om på min blogg. Sagt och gjort. Och se där, jag kunde dra en hel del slutsatser själv bara genom att se alla texterna komprimerade på detta sätt:

Vad ser du?

Smittar?

Läser att forskarna nu är ganska säkra på att lycka smittar.
Låter härligt. Dessutom smittar det i flera led, till min kompis, till hans kompis och till hans kompis kompis. Bara de bor inom en radie av 1,6 km.

Samtidigt läser jag att en nysning kan smitta 150 personer på fem minuter.
Tycker lyckobacillen låter behagligare…

Monovision

Provar lins just nu. Jo i singularis. Istället för att köpa fler läsglasogon provar jag hur det känns med monivision, dvs att ha en läs-lins i ena ögat och ingenting i det andra.

Är inne på tredje timmen och – jodå – det kan bli nåt…

Regn i december

Suck. Nån som är intresserad av en nyinköpt snöslunga?

Hur lågt kan vi sjunka?

Lågkonjunkturen fortsätter. Suck. Man undrar ju som ekonomisk halvidiot vad som gör att allt går ner och ingen ljusning verkar vara i sikte? Alla förståsigpåare säger ju att allt gå i cykler, att hög och lågkonjunkturer kommer och går, men att vi över tid alltid har en liten tillväxt.

Denna gång kom lågkonjunkturen ganska plötsligt. Och hur långt ska vi sjunka innan det vänder uppåt igen. Och vad ska vi vanliga svenssons göra åt det? ”Konsumera som vanligt” säger man. Jaha, men det bygger ju på att inkomsterna också kommer som vanligt.

Nu hör man rykten om lokala, anrika storföretag som står på ruinens brant. Man läser om storbanker som säger ”allt är lugnt” medan det – tydligen – smids hemliga planer. Och man vågar inte titta på sina fondkonton som sjunkit som stenar mot botten.

Man undrar.

Hederlighet i omklädningsrummet

Tränade på Friskvårdskompaniet på lunchen, och insåg att skåpen för värdesaker av nån anledning var ur funktion.

Nåja, jag stoppade med mig nycklar, börs och sånt i en plastkasse. Tränade på, och höll ett extra öga på kassen så att ingen skulle vara där och gräva,

Duschade i godan ro, och började så smått ta på mig kläderna.
Då upptäckte jag den. Min iPhone.

Där låg den inne i omklädningsrummet. på bänken intill träningsväskan. Precis där jag lämnat den. Fast folk kommit och gått under hela mitt träningspass.

Det är Skellefteå på nåt sätt.

Äntligen!

Det snöar. Äntligen.
Ok, det är yttepytte. Men en bra start.

Snart ska snöslungan fram. Den nästan sprillans nya.

Vad gör du pappa?

Frågan kom oväntat, men med eftertryck.

”Pappa, vad är ditt arbete egentligen?”

”Menar du nu ikväll, jag håller på att städa..?”, trevade jag.

Sonen ruskade på huvudet.

”Nej, vad arbetar du med på dagarna. Är det att laga bilar, eller att laga datorer?”

För ett ögonblick gapade jag. Här har man varit i reklambranschen sen Lukas föddes (och långt före det) men sonen har ingen aning. Snacka om att man inte lyckats i kommunikationen.

”Mitt arbete är att lära mig svenska och engelska”, fortsatte han.

Då vaknade jag upp ur min lilla självcentrerade värld. Tänk sonen reflekterar. Ett nytt stadie i livet. Då man börjar sätt ihop öar av information till en omvärld.

Jag blev alldeles rörd.

Snart jubileum (+vem är du?)

Tänk, snart har jag haft tjugo tusen besökare på min blogg. Eller i vart fall 20 000 gånger som nån varit inne på sidan…eller så är det bara Jonas & Anders som smygklickat som galningar…?

Om du läser detta, ge dig gärna till känna genom att skriva en kommentar (Jonas, kom igen )