Jag och Stephen Fry sprang runt Mobackadammen i morse. Eller rättare, jag sprang och Stephen pratade in i mina öron via iPoden.
Det är skönt att höra nån fler beskriva varför han INTE gillar att dansa, nästan hela podsändningen gick ut på att beskriva varför Fry nästan bokstavligen är alergisk mot att göra sig till musik. Jag är alltså inte ensam om detta…
Och det är en fröjd att höra Stephen Fry. Vilken hjärna. Vilket ordförråd.
OBS. Det är den andra podsändningen – Bored of the dance – du kan hoppa över den första helt och hållet. (Kort resume av episod 1; En orolig Stephen på sömntabletter pratar om hur han just brutit armen i Sydamerika)
Etiketter Funderingar
